Stanna kvar!

Vill givetvis först och främst tacka ALLA som var med på den underbara kvällen i Mullekojan. Ofantliga mängder hembränt och rallarsvingar delades ut som aldrig förr.

Lyckligtvis hade jag min personliga livvakt Rölli,  som skyddade mig när slagen började närma sig mina rosenroöda kinder.

Oj vad det tar på krafterna att supa och slåss en hel kväll. Mot morgonkvisten körde min livvakt hem mig. Fullast kör och han var defintivt allting annat än vaken, när han vinglade längs vägen med den stulna raggarbilen.

Åh, varför varar aldrig sådana här kvällar förevigt?





*min personliga livvakt Rölli*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0