flintfredrik

Jag har alltid headbangat till Povel Ramel så länge jag kan minnas. Minns hur jag och Rölli sprang runt och frågade Var är tvålen broder? Eller så stod man och målade ena famtanden svart så man fick en lika stor glugg som bara Povel kunde ha.  Jag tyckte jag var het och var lite avis över att inte vara Povel Ramel. Som tur var hade jag även en gammelfarmor som var lika förtjust i honom och jag fick ofta sitta i hennes knä och lyssna på slitna LP-skivor.

Alla hans skivor är tokbra och jag dunkar alltid hans skivor på högsta volym. Men "De sista entusiasterna" rockar ändå hårdast.